Jag hoppar ut ur min nya bil. Min nya Toyota Mirai och öppnar tanklocket. Jag sätter i slangen och börjar pumpa in bränsle. Samtidigt tänker jag på hur jag kan åka var jag vill, när jag vill utan att förstöra miljön. Utan att behöva släppa ut växthusgaser, utan att döda en massa arter som människan fortfarande inte har upptäckt, utan att värma upp jorden och förstöra glaciärerna, isbjörnarnas hem. Men är det sant eller falskt? Dröm eller verklighet? Vision eller realitet?

Svaret på frågan är varken eller. Det kan vara sant men är falskt, det är en vision men det kan bli en realitet. H2O vet alla är vatten. Det som finns överallt, i vår dusch, vår pool, vår kran. Om man tillsätter elektricitet till vattnet på rätt sätt kan man dela upp H2O till dess två olika delar. H och O. Där H är väte. Eller rättare sagt vårt nya bränsle.

Vätgas används idag inom industrin, men potentialen är enorm. Eftersom att när man förbränner vätgas reagerar det med syre och går tillbaka till att bli H2O. Alltså släpper man inte ut några växthusgaser när man tillverkar vätgas, eller förbränner den. Vilket gör den till en väldigt bra förnybar energikälla. Energidensiteten är även väldigt hög. Den ligger på ungefär 40.000 wh/kg. I perspektiv till vätgasens största konkurrens, batterier, som ligger på ungefär 278 wh/kg. Detta gör att många säger att vätgasen är framtidens energikälla. Man kan t.ex. använda vätgas som energikälla i flygplan, där batterier har visat sig vara svåra att implementera enligt Real Engineering(YouTube, “The Truth About Hydrogen”).

Det land som idag anses vara längst fram inom vätgas är Japan. De ville visa upp sina framsteg inför OS 2020 som tyvärr inte blir av. Men där hade de planerat att ha 6000 bränslecellsbilar, 100 bränslecellsbussar och 35 vätgasstationer, enbart i Tokyo. Tokyos guvernör har även som mål att de 6000 individer som ska bo i OS-byn, ska ha sin energiförsörjning från bränsleceller enligt Vätgas.se(“Japan vill visa upp vätgassamhälle under OS 2020”, 2016).

Tillbaka till mina första tankar om när jag själv kan ladda min nya bil med vätgas. Jag bor i Trelleborg och för ett antal år sedan hade jag behövt åka till Malmö för att ladda min vätgasbil. Om jag skulle köpt en vätgasbil idag, hade jag behövt åka hela vägen till Köpenhamn för att tanka den. Något som är helt ohållbart. Den närmaste i Sverige för mig är den i Göteborg, som är en av de 5 som finns för tillfället i Sverige. 

Men det finns hopp. Trelleborgs kommun har lämnat in en ansökan om att få en vätgasstation. Informationen om detta var dock knapphändig, så jag bestämde mig för att kontakta Johannes Hagström på Trelleborgs kommun som är hållbarhetsstrateg på avdelningen för tillväxt.

Han berättade att Trelleborg inte har blivit tilldelade projektet än. I nuläget har kommunen beslutat om att ansöka till projektet, men det är upp till organisationen Vätgas Sverige och deras projektpartners Statkraft, Everfuel, Toyota och Hyundai att bedöma vilka av de städerna som ansökt att ta del av EU-projektet Nordic Hydrogen Corridor som är lämpligast att satsa på. De tittar på strategiska läget, hur mycket kommunerna själva satsar, dvs hur många fordon kommunerna planerar att köpa in under ett förbestämt antal år.

Vidare berättade han att hur mycket stationen kommer kosta beror på hur stor kapacitet den har, dvs antal kilo vätgas som finns tillgängliga per dag, och om det ska gå att tanka fler fordonsslag än bilar på stationen. Det krävs olika upplägg om den bara är för lätta fordon som bilar, eller om lastbilar och bussar också ska kunna tanka på stationen. Hur det upplägget görs bäst kommer Trelleborg och Vätgas Sverige studera och komma överens om tillsammans.

Johannes tycker att teknikens framtid ser bra ut. Det pågår många projekt i Sverige som får uppmärksamhet internationellt, till exempel är tankstationen i Mariestad nu världsberömd. Där produceras vätgasen precis vid stationen av solel från en solcellsanläggning intill tankstationen, och vatten från sjön nära tankstationen. I Vårgårda byggs ett off grid flerbostadshus där solel lagras i vätgas och batterier. Projektet Hybrit med parterna Vattenfall, SSAB och LKAB håller på med projekt för att göra stålframställning fossilfri. Där byts kol ut mot vätgas i processen. Sen finns också Inlandsbanan där man tittar på att byta ut dieseltågen mot vätgaståg. 

I och med projektet Nordic Hydrogen Corridor kommer 8 nya tankstationer byggas. Målet är att de ska vara färdiga inom något år. Det kommer ge en grundläggande täckning av tankstationer i södra delen av Sverige. I Göteborg kommer sopbilar snart att köra på vätgas. I början kommer det vara främst kommunala fordon, bussar, taxi och entusiastiska privatpersoner som skaffar vätgasfordon. Johannes skaffar personligen gärna en vätgasbil som nästa, om Trelleborg tilldelas en tankstation.

Om det blir en tankstation i Trelleborg, så kommer den framställas av förnybar el. Eftersom upplägget inte är klart, är det inte bestämt än om vätgasen ska produceras i Trelleborg precis vid stationen, eller vid en större central anläggning som kan förse flera tankstationer med vätgas. I vilket fall blir det produktion från vind-, sol- eller vattenkraft.

Vätgasdrift är en typ av eldrift. Om Trelleborg får en tankstation så kommer kommunen köpa in flera vätgasfordon. De kommer förändra livet för Trelleborgarna genom att de är tystare än vanliga bilar och de släpper inte ut avgaser. De Trelleborgare som själva är intresserade av att äga en vätgasbil kommer kunna tanka på stationen.

Vidare berättar han att i nuläget är som sagt inte stationens exakta utformning eller läge bestämt fullt ut. Målet är att så många som möjligt ska kunna tanka på stationen. Kommunala fordon, turister från andra städer och länder, företag inom kommunen som vill vara med och bidra till bättre luft och hållbara transporter i staden. Det som eftersträvas är att stationen blir tillgänglig för både allmänheten, privata företag och kommunens fordon.

Angående det höga priset som vätgas just nu ligger på säger han såhär: Vätgasbilar är en typ av elbilar. Det finns många parametrar att jämföra men de ska inte ses som konkurrenter utan kompletterar varandra. Batteribilar har hög effektivitet, kan laddas hemma och är praktiska för mindre fordon och kortare körsträckor, vätgas är bra för fordon som behöver köra längre sträckor och tex inte kan stanna och ladda långa stunder. En vätgasbil tankas fullt på 3-5 minuter och har samma räckvidd som en vanlig bil. Vad kilopriset blir i Trelleborg beror på hur stor stationen blir, och andra faktorer som var produktionen blir med mera som inte är bestämt ännu. Vätgasfordon är fortfarande dyrare än fossila fordon, men ligger ungefär i samma prisklass som motsvarande batteribilar. Fördelar med vätgasbilar är snabb tankning, lång räckvidd och samma användningsmönster som vanliga bilar. Om man som privatperson väljer batteri, vätgas, biogas eller hybrid är alla bättre val för hållbarhet än att välja rena bensin- eller dieselbilar.

Än känns det som att tanken och drömmen är realistisk om än avlägsen. Utifrån Johannes Hagströms svar låter det som att det fortfarande är många faktorer och aktörer som måste sammanfalla för att detta ska kunna bli verklighet. Jag hoppas att utvecklingen inom området ska gå framåt och det snabbt. Att man ska kunna köra bil med gott samvete och bidra till en mer hållbar framtid. 

Text: Elev, Ekonomiprogrammet, Söderslättsgymnasiet